Innan någon ens börjar läsa, så vill jag varna för ett långt inlägg.
Det är söndag igen, vilket innebär att mördarveckan äntligen är slut! Det har varit lärorikt, förstås, men marknadsföring är ingenting för mig och jag hade hellre gjort lite annat än plugga Supply Chain Management 16 timmar om dagen. Igår tog jag en helt pluggfri dag. Brunch på uni:k och filmkväll lockade mer än plugg.
Idag vaknade jag och gjorde två saker jag aldrig, verkligen
aldrig, gjort tidigare.
1. Jag tog bilder på mig själv, rätt upp och ner, såsom jag ser ut. Smärtsamt men nödvändigt att inse att jag består av fett, ben och skinn. Antagligen i den ordningen.
2. Jag åt mina sista amerikanska pannkakor för ett tag framöver samtidigt som jag rensade bort ALLT innehållandes mycket kolhydrater (socker, mjöl, linser, hårt bröd och... ja det var ungefär vad jag hade i köksskåpen på en söndag hehe).
Nu antar jag att det här idiotbeteendet måste få en förklaring så här kommer den. Fyra månaders förkylning är sjukt påfrestande för psyket och det är faktiskt inte kul att motionera över huvud taget när man snyter ut halva hjärnan så fort man går utanför dörren. Nu är jag dock mycket bättre och jag känner att det finns energi i kroppen, långt inne sitter den men den finns där. Ett tag brydde jag mig inte direkt om vad jag gjorde mot min kropp. Jag åt vad jag ville, hur mycket jag ville, när jag ville. Först tänkte jag att "äh, det gör ingenting, jag behöver inte vara pinnsmal och man måste unna sig". Sen kom jag på att oavsett hur lite jag bryr mig om en valk eller två så finns det någonting jag INTE kan offra för att få äta mitt socker;
mina tänder. Sen jag tappade mina mjölktänder har jag aldrig haft ett enda hål, varje gång jag är hos tandläkaren får jag beröm för att mina tänder är så friska. Eller var. För ett par dagar sen började jag få ilningar i tänderna och det har jag aldrig haft förut. Började fundera över mina prioriteringar eftersom jag ägnar ca 10 minuter varje morgon och kväll för att förebygga hål, samtidigt som jag spenderar timmar med att äta allt jag vet ger hål i tänderna på lång sikt.
Två andra saker som fått mig att inse att jag måste göra någonting är att jag mår dåligt varenda gång jag måste sätta på mig någonting annat än mjukisbyxor. Jeansen sitter så hårt att jag får ont och jag har varken råd eller lust att köpa nya. Större. En annan sak, som jag faktiskt skäms mest av allt över, är att jag inte har någon som helst ork kvar. Jag var tvungen att ta en paus för att orka hålla uppe armarna nog länge för att göra en inbakad fläta. Det var droppen liksom. Jag har inte fem meter långt hår, det går ner till axlarna och man ska inte behöva vila för att fläta det.
Jag fungerar på det sättet att jag kan unna mig "ibland" och äta "lagom", har aldrig gjort och kommer förmodligen aldrig att göra. Hur tragiskt det än låter så är det ENDA som fungerar för mig förbud, allt eller inget. Så nu äre hejdå till godis, socker och kolhydrater (typ) i två veckor. Förhoppningsvis hjälper det. I värsta fall gör det inte det och värre än så blir det inte, men jag måste verkligen göra
någonting.
Jag är sjukt skeptisk till LCHF som en långsiktig diet. Jag tror inte på att man kan äta en massa fett och utesluta en så stor mängd kolhydrater utan att det tillslut får konsekvenser, och jag tror inte att det är farligt att äta låta frukt, rotfrukter och lite pasta vara en del av vardagen. Dessutom är jag ju vegetarian och behöver mina fruker, linser och bönor vilket gör LCHF till en ännu sämre diet för mig. Men jag behöver lära mig att det inte är farligt att äta protein och att man snarare borde äta "quorn med kylftpotatis" än "klyftpotatis med quorn" (jag är ju annars den som kan festa till det på bea och klyftpotatis och tycka att det är en helt okej middag).
Nu är jag snart klar, jag lovar. Tänkte bara berätta att anledningen till att jag lägger upp det här inlägget, på en blogg som (inte för att så är fallet, men det skulle ju kunna vara) hela världen kan läsa, är för att jag inte ska ge upp. Har jag väl skrivit ner allting här, skulle det vara alltför förnedrande att ge upp.
Det ska bli kul att förhoppningsvis kunna övervinna min totala rädsla för "fullfettprodukter". Inte för att jag kommer ha dricka grädde till frukost, men jag kommer inte att köpa den där "grädden" med 4% fett (och 96% konstgjorda ämnen) för att kunna handla en fet påse godidis.
Och till alla som sitter och tycker en massa saker nu; tyck på. För er kanske det är naturligt att sluta äta när man är mätt och ni kanske tänker att "herregud det är väl bara att röra lite på sig och äta lite mindre", det är ju fantastiskt för er i så fall. Eller så kanske ni tycker att jag är dum i huvudet som ska göra på det här sättet och då får ni tycka det. Ni kanske till och med har rätt.
Men nu ska jag göra såhär och jag tänker skriva om vad jag äter och hur jag känner. Jag ska kämpa med att ta mig till gymmet, gå promenader och sluta äta när jag är mätt istället för när jag mår illa eller när allt inom räckhåll är slut.