Living is Easy With Eyes Closed

Men åååååh vilken ångest jag har för att jag pluggat 90 fjösiga minuter idag. Inbillar mig att jag behövde det och att jag faktiskt kommer att plugga och fixa på söndag. Vi får se hur det blir med den saken.

Annars går jag och drömmer om våren som aldrig tycks komma. Det är bara snö och moln på SMHI:s 10-dygnsprognos och den där solen som kom för några dagar sen stannade inte speciellt länge. Jag vill se gräs och gå i ballerinas ju för tusan. Men den som väntar på något gott väntar alltid för länge. För så fort något är gott så väntar det något godare, typ sommar. Man ska ju vara glad över den här vintern. Mer än 6 månader med snö, hittills. När var det man fick vänta över ett halvår på att få se lite gräs på backen liksom?

Herregud vad gött det ska bli att sova ut i morgon! Och att dricka massa kaffe och laga amerikanska pannkakor med färska jordgubbar! Oj vad det låter lyxigt, synd att det inte riktigt är så bara... jordgubbarna köpte jag nämligen för 10 kronor och har gjort mitt bästa för att spara dem nu till helgen. Pannkakor blir det för att jag varken har något hårt eller mjukt bröd kvar. Ljuva studentliv... Men jag ska se till att bli världens bästa ekonom och kämpa mig till ett apbra jobb. Då ska jag köpa färska blommor, fylla kylen med sånt jag gillar (inte med potatis och morötter bara för att det är billigast) och ge bort fina saker till dem jag tycker om. Har ju redan en bra grund nu när jag lär mig leva på knappa resurser.

Förresten så är det mindre än två månader kvar till det här året är slut. Jag är förstås hur glad som helst att jag får lite paus från pluggandet och kan smälta det jag lärt mig. Samtidigt får jag totalpanik när jag inser att jag har vääääldigt mycket att göra framöver. Påsklovet blir ett plugglov. Precis som jullovet. Buhuuu vad synd det är om mig. Nästan mer synd om mig än om emo-Lars. Nästan alltså.

Okej nu mår jag illa av trötthet igen så jag ska väl sova kanske..

Här är två skitdåliga bilder på lägenheten som jag tog från sängen för tre sekunder sedan. Inte de bästa men om någon är nyfiken så är det i alla fall såhär den ser ut (från en mörk och konstig vinkel i photo-booth)

Dessa fina blad pryder alltså mina väggar. Könst när den är som bäst... Jag skulle gissa på att tapeterna är från Rusta, tidigt 90-tal. Konstnär okänd.

Natti!