Nu har det gått för långt! Decimeter med snöslask och halvt snöstorm, i MAJ. Jag drömmer om att jag solar och är brun minst två gånger i veckan och gråter när jag vaknar, ser på min grönvita kropp och inser att det bara var en dröm.
Mellan helvetespromenaderna i snöstormen till och från Madde igår var det dock trevligt. Vi åt tacos, kollade på hockey och spelade spel.
Om bara tre dagar åker vi i styrelsen till Kalmar och SM i ekonomi. Vi kommer nog att vara ensamma om att vara CCCP under 80-talskvällen. Ska bli sjukt kul med bal på slottet, föreläsningar och att träffa massa nya människor.
När vi kommer hem är det den 13:e maj. Det innebär två ynka veckor till första tentan. Jag har redan panik inför både statistiken och jöken.
Men.... när den där totala paniken och ångest nästan tagit livet av mig och tentorna är skrivna, då ska jag bege mig mot Karlskoga, som jag har utnämnt till staden med Sveriges bästa läge. Tur att det är så med tanke på att Karlskoga även måste klassas som en av Sveriges mest ospännande städer. Har planerat stughäng, Karlstad/Stockholm/Oslo/Göteborgsbesök, strandhäng, löprundor (förhoppningsvis utan äckliga snokar som ligger och solar mitt i spåren) och förhoppningsvis en del jobb. Sen ska jag såklart försöka få lite färg på min kropp som smälter skrämmande bra in i snön för tillfället.
Hur motsägelsefullt det än låter efter allt det här jag just skrivit, har jag inte fått riktig hemlängtan än. Det är så sjukt mycket jag ska hinna med här uppe innan jag är redo att åka hem att jag inte riktigt hinner tänka på hemresa. Däremot kan jag ju inte förneka att jag är grön (på riktigt, jag skrev ju faktiskt att jag är grönvit, och det är ingen lögn) av avund på alla som varit kloka nog att bosatt sig söderut och har vår med allt vad det innebär.
Så nu var det sagt, indirekt; jag kommer ALDRIG att bli en norrlänning. Nu ska har jag dock bara ett år på mig att fundera på i vilken stad jag ska packa upp i nästa gång..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar