Livstecken och Tidsbrist

Jag har fått höra att jag inte får sluta skriva på bloggen bara sådär. Tydligen är bloggen ett livstecken och det har ju inte blivit så mycket av den varan den senaste tiden. Så på begäran; här är ett litet livstecken.

Jag kan meddela att jag fortfarande lever, men att uppdateringarna inte kommer att vara särskilt frekventa. Har lite för mycket att göra och lite för lite tid till att göra det. Det har varit ett par sjuka veckor och idag skrev jag en liten bok som heter "att-göra-idag"... Igår glömde jag bort hur gräddfil ser ut, vilket förmodligen har att göra med att jag endast lyckades samla ihop tre timmars osammanhängande sömn igår. Nej, jag behöver mina sju timmar för att komma ihåg saker som typ var man hittar gräddfilen på ICA.

Har i alla fall haft en underbar sista konferens i Gävle. Nu står Stockholm och Karlskoga på tur och jag är så himla glad över att SAS inte gick i konkurs än. Det innebär att vi kan se Swedish House Mafia och åka hem i jul. YES!


Återkommer när jag har lite mer tid. Det blir inte den här veckan kan jag meddela.

I must be emo

Igår blev jag ett år äldre, som det ju heter. Själv kände jag mig bara en dag äldre. Och idag känner jag mig typ två år yngre. Hjälp vad skönt det har varit att få sova mer än åtta timmar i sträck, två dagar i sträck. När hände det senast liksom?!

Att fylla år är ju varken speciellt eller särskilt kul längre. Därför tänkte jag att det inte skulle vara någon stor grej att vara hemma ensam en fredagkväll. Vi åt lunch på stan tidigare igår och jag fick ett presentkort på Lyxx, som är en salong här i Luleå, av tjejerna. Det var verkligen EXAKT vad jag behövde. Dels för att jag skulle behöva klippa mitt misshandlade hår typ igår, och dels för att jag tjatat i en evighet om att jag behöver gå på spa och varva ner lite. I alla fall, jag var hemma strax före 17 och såg fram emot en myskväll framför tv:n. När jag ställt de fina blommorna från mamma och pappa i en vas, ätit upp chokladen som följde med dem och det gått ytterligare någon timma var det inte så roligt längre. Helt plötsligt satt jag och tröståt popcorn, lyssnade på emomusik och tyckte skitsynd om mig själv som satt ensam på min egen födelsedag. Så fick jag ett sms från Fia som tyckte jag skulle komma till uni:k och ta ett glas vin. Det räddade min kväll och jag slapp göra något dumt (jag menar inte typ slit my wrist, utan mer boka första bästa flyg hem och stanna där) jag hade ångrat senare.

Idag ska jag försöka läsa lite internationell affärsmiljö innan jag gör i ordning mig för spelkväll hos Emelie och Staffan med ost, kex, vin och säkert en massa andra saker som man blir fet och lycklig av. Det är inte jättelockande att släcka ljusen och kliva ur den varma filten för att plugga men så får det går när man tar pluggledigt en fredag.

Såhär kände jag mig ett tag igår. Bilden är lånad från ett emo kid jag hittade genom google. Kanske skulle fortsätta färga året mörkare nästa gång jag klipper mig, trycka igenom en piercing genom mitt gamla hål i läppen och gå loss på kajalen, eller vad tycker ni?

Trött men nöjd

Åh en stor sten har släppt från bröstet! Kanske jag tjatar om dessa stenar, men det är ju så fruktansvärt skönt när de släpper.

Har fått en vagel i varsitt ögonlock, vilket inte är sådär jättehärligt. Tror jag håller på att bli förkyld. Min kropp har dock en förmåga att totalt blockera förkylningar när jag inte har tid att bli förkyld. Rätt skönt när det är stressigt, mindre skönt när jag får tio förkylningar i rad så fort jag slappnar av lite.

Idag var det utdelning av ekonomväskorna. Varenda väska tog slut och nu vet nog alla ekonomer vilka Ekonomsektionen är. Jag tänkte först att själva presentationen, inför ca 100 människor, skulle bli jobbig men det var det inte alls. Jag har insett att jag faktiskt inte tycker det är speciellt jobbigt att hålla presentationer, varken inför 20 eller 200 personer och det känns jävligt gött om en sägör.

Bokade resa hem idag. Det var tur för nästan varenda flyg var fullbokat fram till julafton. Det hade verkligen inte varit helt okej om jag inte kommit ner till Göteborg i tid, då hade jag kunna lagt pengarna på betydligt roligare saker än ett GMAT jag ändå missat. Nu ska man ju inte ropa hej eftersom jag kommer åka mitt i snöstorms/-trasiga tågväxlar/lokfelssäsongen så bara för att jag optimistiskt räknar med att kunna åka ner på sju timmar behöver det ju inte innebära att jag inte kommer fram ett dygn senare.

Det har ju hänt lite sen jag skrev här sist. Tentan är skriver och kändes helt otroligt nog bra, jag har färgat håret JÄTTEGRÅTT (ingen som såg håret kunde säga att det inte var så farligt... så illa var det), sprungit runt till varenda frisör tills jag hittade en som hade tid direkt, blivit 1000 kronor fatittigare och ytterligare en hårfärg rikare, varit på VÄRLDENS BÄSTA tentaröj och dansat så jag hade träningsverk i tre dagar (ni som var med på Bloody Beetroots på Putte, det var ungefär lika sjukt och ungefär lika bra), haft spelkväll och ätit godis tills jag nästan började ulka och startat de två tyngsta kurserna hittills.

Ska strax gå och lägga mig och läsa lite International Business men känner på mig att ögonlocken kommer att bli för tunga efter någon sida.

Nervöst

Första novemberdagen och ingen snö. Nu när man ställt om klockorna och det är mörkt här klockan 15 längtar man efter snön. Det ser ut som om vi får vänta ett tag till dock.

Lite ljus i mörkret är ändå att den här läsperioden snart är över. Om 20 minuter ska jag gå och skriva tentan. Det känns inte alls bra och jag tror inte det kommer att gå speciellt bra. Gick och tränade för att komma på bättre tankar och för att försöka intala mig själv att jag inte är värdelös. Det gick sådär.

Oavsett hur det går så kommer jag fira att helger återigen kommer vara helger (åtminstone i någon vecka till, sen kommer det säkert vara som vanligt) och kvällarna kan ägnas åt tv-tittande, träning och matlagning istället för plugg, så fort jag går ut från tentasalen. Ska ner på stan i morgon och köpa saker jag inte haft tid att köpa på någon månad som typ body lotion. Min hud går nästan att skrapa av kroppen och mina nagelband är borta så att det är öppet mellan huden och nageln, vilket gör SVINONT! Så är det att bo i Norrland, där luftfuktighet inte existerar...

November blir en händelserik månad. Först ska vi på studiebesök i Kiruna (ingen vet vad vi ska göra det än, men det lär vi få reda på under kursitro nästa vecka), sen Gävle och tillsist Stockholm och Karlskoga! Sen är det i princip slut på ännu en månad. Helt galet var fort det går.

Nu är det, tyvärr, dags att gå mot tentasalen. HÅLL TUMMARNA nu för tusan!