Day 'n' night

Hej, här har ni Sandra 22 år och i trotsåldern. Det gäller sovtrots. Var bara tvuuuungen att vara uppe till klockan ett i natt trots att klockan var ställd på 06:15. Tur att jag hade en föreläsning idag och har tagit det väldigt lugnt. Kommer förhoppningsvis att somna gott i natt istället.

Veckan har gått hundra gånger snabbare än de gjort de sista tre månaderna. Snart är det liksom helg igen.

Har varit på stan för tredje gången sedan förra helgen. Den här gången införskaffades en klänning till helgens fest. Den är hemlig än så länge, allt vi vet är att vi är bjudna, har betalat pengar och att det börjar åtta. Hoppas vi får veta var vi ska. Annars har vi gått på århundradets sämsta skämt...

Ska strax iväg på första träningspasset på 150 år. Nästan i alla fall. Det är möjligt att jag kan behöva ta taxi hem om jag har lika dålig kondition som jag tror.

Vi får se hur (eller om) jag tar mig hem för nu ska jag rusa!

It's all good

Och så var allt som vanligt igen. Igår hade jag min första franskakurs, så nu kan jag föra överintelligenta konversationer med vilken fransktalande person som helst...eh, inte riktigt kanske, men jag lärde mig åtminstone den viktigaste meningen av dem alla; " Je ne parle pas Francais", alltså "jag pratar inte Franska".

Idag startade skolan på riktigt med en kurs i Business Strategy. Jättekul med en kurs i marknadsföring, på engelska. Nä, nu kanske jag ljög en smula eller två. Men det är ändå så obeskrivligt skönt att börja plugga igen. Det är folk överallt

Har bränt alldeles för många av de där tusenlapparna som dök upp på mitt konto den 25:e... Självklart har en lite (allt är relativt) summa gått till att pressa in mer kläder i min redan fulla garderob. Har dock köpt en massa bra saker. Numera har jag hela sex dricksglas, fyra skålar (jag slipper laga sås i min kaffemugg!), en riktig badrumsmatta samt en blomma och en lampa i mitt fönster. Jag införskaffade till och med en mopp och en mopphink så att jag numera slipper knäskura golven. Har dessutom fått ärva en (visserligen inte speciellt hel, men det är ingenting som lite silvertejp inte kan fixa) dammsugare! Fick en chock när jag insåg hur lite tid det tar att städa min lilla lägenhet nu när jag gör som de flesta andra som lever på 2000-talet. 

Hade världens roligaste reunion med klassen i lördags. Jag var nog lite överataggad på dagen för jag vaknade med världens huvudvärk, som övergick i illamående och svarta prickar för ögonen. Men jag proppade i mig alvedon, drog för gardinerna och vilade en stund. Sen använde jag den fantastiska funktionen bortträngning för att totalt ignorera den huvudvärken som kom undan alvedonen. Sen iväg till  Madde där det blev onlinepizza, massa skratt och bra musik. På stuk var det ungefär 60 grader varmt och cirka 10 000 människor, (läs; det var varmt och mycket folk) men det struntade vi i och fortsatte att ha skitkul. Svettiga, trötta i fötterna och nöjda med kvällen begav vi oss till bunkern för att äta mackor. Det var vi dock inte ensamma om. Tvärtom faktiskt. Mackorna hade till och med tagit slut. Tur att hela LTU:s underjord är full av mat. Vi gick till Julius istället. Mackorna där var inte alls lika goda, men de var åtminstone inte slut.

Hjälp vilket utlägg om mig helg.. tur att det inte hände så mycket mer. Har sedan i söndags städat, rensat och organiserat på varenda yta. Det, tillsammans med alla nya saker, gör att jag trivs bättre än någonsin här. Orkar inte längre bry mig om att jag har orangebetsade 90-talsmöbler och 34647235 fjädrar på min 90-talstapet. 

Nu kan jag snart inte smita från kurslitteraturen längre. Ska slänga i en maskin tvätt och sen är det väl bara att börja läsa..

Au revoir!

Kanske lite suddigt, men här är beviset på att jag äger en levande blomma och en fönsterlampa

Champagne Showers

Idag är det lördag, det finns inte så mycket mer att säga. Det kommer bli en bra dag. Sjukt bra dag.

Nu ska jag ner på stan och låta få besöka varenda kortläsare i Luleå centrum!

Sen ska jag snabba mig, peppa innan det blir online-pizza med tjejerna som ÄNTLIGEN är tillbaka. Sen är väl resten av kvällen ganska förutsebar?

Okej, nu går typ bussen så jag måste springa.

Sa jag att det skulle bli en bra lördag?

Friiiiidag!

Fredag i morgon, åh guuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuud vad gött det ska bli! Jag kan inte beskriva hur underbart det ska bli. De sista böcker jag beställde till höstens kurser väntar vid ICA också. Bortsett från att jag köpt fel bok (det går alltid så himla bra när jag ska vara duktig och fixa saker i god tid...) så är det mesta ordnat nu.

Somnade före tio igår kväll. Det märks idag. Inte för att jag inte är trött, men jag skulle kunna nog till och med kunna nämna mina mellannamn utan fusklapp.

Jag har väl egentligen inte så mycket mer att skriva. Det ska bli så himla himla skönt med fredag, helg och utgång med alla här uppe helt enkelt. Och så ska det bli seriös shopping innan dess på lördag också.

Den som inte njuter av helgen får böter (som självklart betalas in på mitt konto). Herråååe!

Young Blood

Hej hopp, kaffekopp!

Alltså, vart tar dagarna vägen? I morgon är det liksom torsdag. Såhäääääääär skönt känns det! Jag klagade inte ens (trots att jag mådde illa av trötthet) när klockan ringde 04.45, utan hoppade, ah nästan i alla fall, upp ur sängen och tänkte "äh, dä gör ingö, bara två mornar kvar".

Har haft en helt fantastisk vecka. Min lägenhet ser inte ut som ett bombnedslag (garderoben räknas inte), matlådorna har räckt hela veckan och det sitter 19 fina Gustav Vasor och väntar på att få hoppa in på kontot.

På tal om pengar så får man enligt Aftonbladet 10 miljoner för Ghaddafis, eller Khaddafis om man så vill, huvud. Snabba cash om man säger så. Kanske vore något? Undrar bara hur man får pengarna. Har de samlat ihop en gigantisk påse, som man får byta mot skurkens huvud? Sätts de in på kontot med kontoutdragstexten " payment for Gaddafis head"? Eller får man en del av Libyen som tack?

Idag sattes min karaktär på prov, och än en gång visade det sig att något sådant inte existerar i mitt liv. En godispåse ligger och väntar på mig. Det var inte värd skammen, de tjugo kronorna, eller ens blåsorna på fötterna. Nu är det jag som ska skärpa mig, boka in en jävla massa träningspass, och inte ta bussen från jobbet i morgon.

Jamen det var väl det.. fast just det; Dag 16 - En låt som jag brukade älska men nu hatar


Vet egentligen inte om jag älskat en låt jag hatar men nu, men den här fick jag gåshud av när jag var typ 14. Kanske tycker den är rätt jobbig idag när jag tänker efter, men herregud, minnena jag har från den hatar jag verkligen inte (jag, Sofie och Kristin gick liksom och såg en svensk skitfilm för att få höra den här låten i den..för ungefär 14974612437579 gången):

Blue Monday

Nu skulle jag egentligen varit på väg hem från jobbet (slutade 19:30 idag) men tack vare att jag fick låna Josefinas cykel hann jag precis med en tidigare buss. Hade förmodligen brutit ihop om jag fått stanna en och en halv timma ensam på en bänk i Piteå.

Börjar inse hur bra det är att göra matlådor på söndagar, för det tog ju fem minuter att värma upp, trots att jag inte har micro. Ska nog köpa mig lite fler matlådor och bli riktigt hardcore och börja frysa in maten.

Så här sitter jag, mätt och belåten och kollar på Svenska Hollywoodfruar. Stör ihjäl mig på Agnes Nicole (vem fan orkar heta så?) och Gunilla. Mest på Agnes Nicole. Hur korkad och elak får man bli? Det är väl väteperoxiden som har trängt igenom skallbenet och dödat varenda stackars hjärncell. Kanske borde strunta i att bleka slingor nästa gång jag är hemma i Karlskoga, om det är så där man blir. Kanske kommer jag döpa om mig till typ Sandra Scarlett om jag fortsätter bleka håret?

Ska nu fördriva en timma framför Breaking News nu. Herregud vilken tv-nörd jag blivit. När hände det?!

Swedish Chef

Oj vad fort den här dagen har gått! Om nästa vecka går lika fort är det snart söndag igen.

Jag tror det är vetskapen om att allt snart är som vanligt igen, och att Porsön börjar vakna till liv igen efter sommaren, som gör att jag faktiskt känner mig riktigt pigg och positiv. Det händer inte alltför ofta. Skyller sommarens pessimism på Piteå. Vi är nog inte gjorda för varandra.

Ett väldigt tydligt bevis på att jag återgått till mitt mer normala, och inte lika depressiva, jag är att jag idag lagade mat. Riktig mat, och mycket mat. Nu har jag mat till åtminstone halva veckan. Det var inte direkt igår jag lade ner mer än en timma vid köket.

Har även tänt ljus i lägenheten. Det var inte heller igår. Mätt i magen (utan att ha ätit vare sig skitmat eller godis), ren lägenhet med tända ljus. Jag får mina vårkänslor och blir "ta-tag-i-mig-själv"-ig på hösten istället. Nu fattas bara att jag betalar de där 50 kronorna för att kunna använda mitt träningskort igen, och så är jag tillbaka.

På lördag får jag äntligen träffa alla klassisar igen! Vi hade planerat kräftskiva först, men sen insåg vi att kräftskiva för 30 personer i en studenttvåa inte skulle bli så lyckat. En vanlig fest med utgång på STUK duger dock mer än väl.  Får se om jag vågar mig ner i bunkern för en nattmacka igen efter skinkincidenten. Alltså skinka man äter på macka, den sortens skinka...

Nu ska jag vara nördig och fylla i alla föreläsningar i almanackan. Sen är det väl dags att försöka sova, igen. Det känns som om jag nyss gick upp.

Söndag är det nya svarta

Har sovit i nästan ett halvt dygn i natt. Kroppen har i alla fall inga problem att ta igen förlorad sömn sedan tidigare i veckan. Vaknade med vanliga söndagshumöret, ett bra sådant. Ska strax kasta mig i duschen för att åka och handla. Sen ska jag till stan och fika.

Skriver mer sen, då kanske det hänt någonting så spännande (typ någon som försökt kapa bussen, att busschauffören satt på mikrofonen och börjat yla "popular" eller att allt jag ska handla på ICA är gratis... jag menar, vad som helst kan ju hända på en söndag). Om det nu inte skulle hända någonting, brukar ju inte det stoppa mig från att skriva en halv uppstat här.

Vi syns och hörs med andra ord. Ha en bra söndag allihopa, snart är det måndag (jag längtar, på riktigt)!

JustOneLook

Nejmen va?! Har jag en blogg?! Hade nästan glömt (eller förträngt?) det.

Har varit upptagen med att jobba och åka buss. Det tar sin tid om man säger så. Jag vet att jag tjatar, men norrland är då fan inte the place to be om man vill tänka på miljön. Pendlare här uppe borde få en medalj. Alternativt några extra timmar på sina dygn. Mellan bussturerna och jobbpassen har jag hunnit klämma in lite sömn, matlagning och tv-tittande. Mer intressant än så har inte min vecka varit, som vanligt med andra ord. Den har dock gått väldigt fort och i morgon är det fredag igen. 

När jag kom hem från jobbet idag låg det ett paket i postfacket. Det var en liten isbjörn. Nu är jag officiellt isbjörnsfadder alltså, nu när jag har en alldeles egen isbjörn. Funderar nu på att bli östersjöfadder också så att jag kan få ännu en säl till min sälsamling. Jag var helt galen i sälar när jag var liten, för er som inte visste det, och ville bara ha säl-gosedjur. 

Okej, nu har jag pressat ur varenda litet ord jag hade i skallen, orkar inte tänka. Har nämligen börjat sömnstrejka igen. Trotsar bara för att jag ska göra någonting annat än att sova, bussa och jobba.

Här kommer en låt, det är dag 15 , vilket ska vara en låt som beskriver mig. Jag hade låtnamnet som användarnamnet på helgon (lunarstorm för folk som trodde de var lite mer speciella, alternativa, eller bara skaffade användarnamn på varenda community som fanns) för ungefär sju år sedan. Dessutom skulle jag väl bli utpekad som den skyldige om en sån här låt åkte på under en fest. Mer än så beskriver väl inte låten mig. Jag är bara för trött för att orka anstränga mig att hitta en sån låt.

Natta!

Läs inte det här

Hej hej hallå! Oj vad ni måste saknat mina upplyftande, positiva posts här i bloggen...eller kanske inte.

Jag sitter här och försöker skaffa mig en bra anledning till att inte gå och lägga mig. Ska ju i princip upp nu. Nästan i alla fall. Sitter invirad i ett fluffigt duntäcke (tycker egentligen att duntäcken/dunkuddar är rätt äckliga när man tänker på vad de stackars fåglarna fått vara med om för att bli ett täcke, men fluffigt är det, inte ens jag kan förneka det) och är frusen. Guuu vad härligt att äntligen få frysa lite.

På tal om frusen, så kom jag att tänka på hur fult det låter när folk säger "frussen" istället. Sen kom jag på att jag själv säger "frösön" (inte det där stället i Östersund, utan det här ordet ska sägas på Karlskoga-vis och med betoning på det andra ö:et), så jag är väl egentligen inte rätt person att klaga på folks sätt att uttala det ordet...

I morgon, klocka 06.25 bär flyttlasset (d v s min dataväska plus två andra väskor) och jag själv av mot Luleå. Äntligen ska jag flytta hem. Hade ju aldrig klarat att pendla hela den här sommaren, så jag är väldigt, väldigt tacksam över att jag fått bo här. De sista veckorna kommer det dock bli en fröjd att vakna före solen gått upp för att sitta på en buss.

Det var en lång dag på jobbet idag. Telefonerna strulade så vi satt och rullade tummarna i nästan en timma. Trots köer som var smärtsamma att titta på pratade jag inte med EN ENDA otrevlig eller irreterad människa. Ibland finns det hopp för mänskligheten. Eller så har folk bara semester och skiter i om de får vänta några extra minuter för de har för fullt upp med att ha semeste. Jag tänker ändå tro på det första, det låter mycket bättre.

Okej,  nu måste jag verkligen sova. Annars är risken stor att min skräck blir verklighet och jag somnar så djupt på bussen att jag vaknar upp i Umeå, ungefär 25 mil för långt söderut.

Natti till alla, eller ja, till alla utom er som har semester.... för er är väl natten ung och era alarm står väl inte på 05.30, eller hur? Men jag är inte bitter (ehm, borde byta namn till Bitter Lögnare Svensson). Bara lite trött å frösön.

Dag 14 - En låt som ingen trodde jag skulle älska

Dan före dan... eller torsdag kan man säga om man vill vara tråkig (läs; normal). Jag jobbar till tio i kväll. Det ska bli obeskrivligt roligt. Nej, nu ljög rätt rejält. Ska dock bli skönt att göra något annat än att sitta hemma, och tiden går kanske lite fortare om man har något att göra. Inte för att värsta språket har varit ett dåligt tidsfördriv, men det blir lite "jobbigt" i längden att ligga och titta på tv.

Kollade in schemat till höstens kurser och fick magsår. Jag har valt den värsta veckan (eller bästa om man vill slippa föreläsningar) att åka hem på. Jag borde beställa kurslitteratur nu, eller ännu hellre igår, om jag ska hinna plugga in den där veckan.

Men jag längtar ju efter att plugga så jag ska inte klaga på det också. Det är ju lätt att skena iväg när man väl börjat bli bitter och negativ. För att bryta trenden kan jag ju erkänna att jag längtar efter att träffa alla klassisarna, börja träna igen, fika på unik (längtar till och med lite efter centrumrestaurangen), gå på stuk och efter riktiga hösten.


Nu är det dags att fixa det sista i lägenheten så att jag kan flytta ut klockan sex i morgon bitti. Herrååå!

Den här videon är kanske ingen jättechock. Det är ju en bra låt, även om LMFAO kanske inte sitter uppe på mina väggar hemma. Orkar inte lägga ner så mycket energi på att hitta en mer otippad låt, dessutom jag älskar videon:

This old town don't smell too pretty

En gång Pitebo, aldrig mer Pitebo. Nu är jag dock tillbaka här för mina två sista nätter innan jag äntligen flyttar tillbaka till Luleå på heltid. Idag har jag städat lägenheten ordentligt så att jag kan flytta ut tidigt på fredagen. Jag trodde att Karlskoga var den mest deprimerande staden man kunde bo i, men jag trivs om möjligt ännu mindre här. Konstigt med tanke på hur fint det är här... Vissa saker rår man inte för, man kan inte trivas på jordens alla platser. Jag är hur som helst glad över att få pendla ett par timmar om dagen för att få bo i Luleå.

Är så obeskrivligt less på tillvaron för tillfället, vilket förmodligen ingen har undgått någon. Två veckor och två dagar känns som en evighet. Men det är det ju inte, det är bara 16 ynka dagar. Sen får jag klaga över tentor, koffeinkickar, tråkiga föreläsningar, kyla och allt annat, vilket känns lite mer okej.

Jag insåg förresten att det inte borde dröja så himla lång tid innan snön är tillbaka. Förra året kom den i början av november och stannade till maj. Om den kommer lika tidigt i år är det mindre än tre månader kvar. Snö är ju bland det finaste som finns, och jag blir absolut inte sur om det är snö i ett halvår när den väl kommit, men jag har inte ens insett att det är sommar. Det är faktiskt sant, jag har inte ens badat i år, har legat på stranden sammanlagt en timma innan åskan jagade ikapp oss. Så det är inte för att fortsätta vara bitter och negativ jag tycker det känns konstigt, utan för att jag helt enkelt fortfarande tror att det är senvinter.

Har under mina dagar som sjukling plöjt igenom två säsonger av värsta språket, gud vad jag saknar den serien. Har blivit isbjörnsfadder också! Nördig som jag är, så tycker jag att värsta språket och dokumentärer på SVT play det bästa som finns i TV-väg. Såg en dokumentär om avsmältningarna och om hur isbjörnarna drunknar och blev blödig, gick in på wwf.se och så var jag 100 kronor fattigare i månaden. Kanske lika bra att jag lägger den där 100-lappen på att vara isbjörnsfadder istället för att köpa godis för den som jag gjort hittills. Skulle nog ha kunnat rulla hem lagom till jul annars.

Oj vad mycket text om absolut ingenting... Jag återkommer nog en annan dag, när jag har lite mindre att skriva om någonting vettigare.

Mais Oui!

Jag är kvar i Luleå, försöker bli frisk. Har dock redan bestämt mig för att vara hemma även i morgon så att jag är redo att ta mig an de sista tolv dagarna på jobbet. Det känns nästan olagligt att vara sjukskriven såhär länge, var så längesen jag var sjuk sist.

Gårdagen regnade det och blåste det precis exakt hela dagen. Så jag gjorde ytterst lite. Kollade på Sex & the City, kollade på TV, lagade lite mat och letade kurslitteratur. På kvällen hittade jag mirakulöst en länk som hette UR online på min studentportal. Vips så kom jag in i Utbildningsradions videoarkiv, och utan att hinna tänka hade jag sökt på "värsta språket" och fått typ 30 träffar! Älskade värsta språket när det gick, så jag fällde nästan lyckotårar när jag slog på första avsnittet.


Höll ju på att glömma att jag blev isbjörnsfadder igår också! Tänkte att nu när regeringen ändå bestämt sig för att höja lånedelen så att vi får ännu mer att betala tillbaka efter våra studier, så kan man ju lägga dessa skuldslantar på någonting hyfsat vettigt..

 Sedan satt jag och kollade på lägenheter i diverse städer och drömde mig bort. Är i valet och kvalet om hur jag ska göra med min utbildning. Om jag ska gå tre eller fyra år alltså. Det vore ju rätt skönt att läsa fyra år och sen vara klar. Men tre år och en master, någon annan stans än här, är ju inte heller så fel. Sen är nästa fråga om jag ska bli revisor eller jobba på Riksbanken (alltså bli nationalekonom, jag tror inte på allvar att jag kommer att få jobb på Riksbanken). När jag flyttade hit var jag ju säker på att jag skulle bli revisor. Sen träffade jag världens genom tiderna sämsta lärare och ändrade mig. Nationalekonomi var jätteroligt så jag såg det som ett tecken. Men efter den här sommaren vet jag faktiskt inte. Kanske debit och kredit är roligare än räntor och lån?
Eller så låter jag ödet bestämma åt mig och singlar slant om vad jag ska välja. Eller hoppar av och läser till typ sjukgymnast eller psykolog eller nåt. Time will tell.



Här är förresten video till Dag 13 - En låt som är guilty pleasure:

Forever med Chris Brown alltså. Och det var efter att ha sett det där som jag började tycka om den.

Att söka eller inte söka...

Söndag igen. Snart måndag. Nästnäst sista måndagen på jobbet, nästnäst sista måndagen i Piteå. Det känns hur osentimentalt och bra helst.

Funderar dock redan på att sjukanmäla mig i morgon för att verkligen återhämta mig. Bullen i halsen har bytts ut mot feber vilket faktiskt känns ganska skönt. Skiten behöver komma ut ur kroppen. Jag har tvingat min stackars kropp att inte bli sjuk på ett år samtidigt som jag har plågat den med socker och skräpmat. Det var bara en tidsfråga innan det här skulle hända och det vore bara taskigt mot kroppen att inte låta den vara lite sjuk.

Dagen hade jag tänkt spendera genom att äta chips som om det inte fanns någon morgondag och ta det oförskämt lugnt. Sitter och kollar på utbytesuniversitet just nu och tjurar över att jag inte kan hitta någon plats till universitetet i Edmonton som jag hade bestämt mig för att söka till. Mitt andrahandsval var Oslo tills jag bestämde mig för att det var Edmonton eller ingenstans jag skulle. Det verkar ju som om jag kan glömma det tyvärr... Nu är frågan om jag ska hoppa det här med utbytesstudier eller om jag ska testa att söka till Oslo, mest för att det vore enkelt och för att jag vet att jag trivs där. Jag kan ju låtsas som om jag rest 1000 mil och bara prata engelska så kanske det är samma sak som att åka till Kanada.

Ja, ska man åka eller inte? Var ska man åka? För många frågor när kroppen värker... tar en paus från utbytesstudier och tittar på tv istället.

Keep on Running

Vad skönt det är att vara tillbaka till Luleå! Det är inte alls lika deprimerande här, och trots att det är jag och kanske 50 studenter till här i området, så känns det mindre ensamt än i Piteå. Kanske för att det är mer hemma än Piteå. Det tog lite tid, men jag känner mig äntligen hemma här.

Vaknade klockan sex i morse och fick tvinga mig själv att somna om. Vaknade på nytt klockan sju och igen klockan åtta. Då fick det räcka, det var inte meningen att jag skulle sova mer helt enkelt. Jag var väl kanske inte gladaste och kryaste människan å jorden. Det känns som om jag svalt en torr bulle, och det låter antagligen som det också när jag pratar. 

Förutom att försöka ta det lugnt (försöka var kanske inte rätt ordval, jag brukar inte behöva kämpa så mycket för att ta det lugnt) har jag skurat lägenheten så nu innebär det inte längre fara för hälsan att vistas i den. Gud vad jag har skurat men oj så skönt det var när det var klart! 

Ska snart gå och möta upp Madde och käka hämtmat innan vi ska ner och lyssna på Tom Jones som spelar på Luleåkalaset. Vi hade inte riktgt lust att betala 500 kronor för att se honom så vi ska mest ner för att se på folk och lyssna från andra sidan stängslet. Att se på folk är ju oftast halva nöjet, och när man nu ändå inte ska gå så får det bli hela nöjet. 

Innan jag går bara: dag 12 - En låt av ett band jag hatar

Inte så himla jättesvårt. Det stod mellan James Blunt och det här bandet när jag lade upp en av mina hatlåtar: Enjoy!..... eller inte.

Friday Night

Less. Less, less less. Less är jag idag, om det var någon som missat det. Och småsjuk. Sa i morse när Annika frågade hur det var att jag ville skära av mig halsen. Det var inte riktigt menat att låta så emo, jag menade bara att jag hade sjukt ont i den och ville ta bort den tillfälligt... ibland hinner jag inte stoppa det som kommer ur munnen på mig.

Någon av mina grannar spelar någon sinnesmusik (älskar det uttrycket). Dödsmetal, med betoning på döds, det låter som om någon försöker slå in en vägg emellanåt. Gött.

Annars är det ju helt fantastiskt att det är fredag och att jag är i Luleå. Piteå gör mig deprimerad faktiskt. Det är synd för det är en mysig stad. Kan inte hjälpa att jag mår dåligt av att vara där. Om en vecka flyttar jag dock tillbaka hit på heltid och det ska bli skönt. 

Om två timmar spelar Håkan på lulekalaset. Med tanke på min hals var det tur att jag aldrig bestämde mig för att gå. Tänkte kolla på ännu en Dox-dokumentär från SVT play. Idag är det dags för the Cove. Den där om delfinerna. Har inte sett den än, men jag skulle gissa på att den har två effekter på mig;

1. Att jag kommer att vara så arg och upprörd att jag antingen kommer tappa fattningen och gå och försöka strypa grannen som spelar death metal.

2. Att jag kommer att ge upp det där med att försöka äta fisk och skaldjur igen, och återgå till att äta kikärtor, gräs, morötter och annat köttfritt.

Håller tummarna för att jag vaknar upp lite fräschare och mindre sjuk än vad jag gjorde idag. Håller även tummarna för att det är den 26:e när jag vaknar upp i morgon (man får väl drömma?). Nu har jag jobbat färdigt tycker jag. Känner dock på mig att mitt livs längsta tre veckor väntar på mig på måndag. 

Nej, nu ska jag ut och leta efter grannen som förstör mitt liv med skitmusik. Ska leta fram ett paraply, kavel eller annat föremål som jag kan hytta och hota med. Den som kallar mig för kärring kan ha en poäng i det.

Why is it so we die just as copies, if it's so we're born originals

Ledig dag! Och om två dagar får jag mer lediga dagar. Efter ett par riktigt jobbiga och psykiskt påfrestande dagar på jobbet är det bäst för hela mänskligheten att jag får ett par dagars "semester".

Sitter och lyssnar på min höstlista fast det är så mycket sommar det kan bli utanför fönstret. Idag tänker jag inte sitta inne och uggla en hel dag i alla fall. Om ett par dagar ska det bli sju grader under morgonen, så det är lika bra att passa på.

Att det är tre veckor kvar tills lulelivet börjar igen och fem veckor kvar tills jag sätter mig på flygplan och tåg för att komma hem känns som en evighet. Det slog mig dock att jag faktiskt jobbat i tretton veckor nu på fredag. Början av juni var ju jättelugn och jag var hemma en vecka, men det är ändå tretton veckor sedan jag började jobba. Tre futtiga veckor borde ju kännas som ingenting i jämförelse.
Ja, jag har blivit besatt av det här med att räkna dagarna... jag kan inte hjälpa det.

Innan jag går ut och får lite frisk luft i lungorna ska jag lägga upp låten för dag 11- en låt av mitt favoritband. Jag har inte lyssnat på dem på år, men det är ändå mitt band. Det kommer liksom inte upp något annat band (tredje gången förresten jag får skriva om ordet för att jag skriver bank istället för band, det här börjar gå för långt) i huvudet när jag tänker på mitt favoritband. Oasis.