Att yoga eller inte yoga, det är frågan. Ja, åtminstone när det gäller klockan 07:00. Med tanke på hur trött jag är på att gå upp före solen, så lutar det åt att inte släpa mig till gymmet sådär tidigt. Kan väl göra några krigare och solhälsningar i lägenheten medan kaffet blir klart.
Det går segt med träningen alltså. Riktigt segt. Min rygg går snart av på mitten och min godismage växer okontrollerbart. Tur det snart är vinter så att jag kan gömma mig i gigantiska koftor och fluffiga jackor.
72 timmar framåt i tiden sitter jag på tåget mot Örebro, är nästan där då faktiskt, någonstans utanför Västerås för att vara exakt (om allt går som det ska). Flyr Norrland för en vecka. Får dessvärre inte den semestern jag hade planerat, utan varenda kursbok måste tyvärr följa med, trots att jag tyckte att vi behövde en paus från varandra.
Har suttit och plöjt engelsk kurslitteratur hela dagen, avrundade med en lättsmält artikel av Porter... Det är väl meningen att man ska tänka typ "aaaahhaaaaa, men guuuu vad intressant, äre sååååå man ska göra för att bli näste Bill Gates?!" Jag tänkte bara "hur fan klarade jag 13 månader i USA?" jag förstod typ varannat ord och om det inte vore för tyda.se hade jag hoppat från min franska balkong (bor på andra våningen så det hade väl blivit en sönderslagen tand och blodig näsa på sin höjd) för längesen.
Hur logiskt är det då att jag kör all in med Engelskan och både antecknar och tänker skriva tentan på engelska, eller åtminstone svengelska? Försöker tänka mig en framtid på ett masterprogram, där det mesta av undervisningen kommer vara på engelska. Klarar jag inte den här kursen, då har jag helt enkelt inget att göra på en masterutbildning. Därav idiotidén..
Nog om skolan. Vidare till 40-årsjubileumet jag missar nästa helg. Melody Club som jag inte sett på 100 år (eh, åtminstone inte sen hultan 2009), Moneybrother, Movits, Albin Myers och Adrian Lux kommer att vara här uppe, där jag varit hela sommaren men inte kommer att vara nästa helg. Jag får istället nöja mig med att gå på Bofors Bobcats hemmapremiär. Hur mycket jag än gillar hockey, och kommer från Karlskoga, så kvarstår det falktum att jag valt att åka hem under årets minst passande vecka.
Jag ska hem i alla fall. Till familjen, till Timo, till vänner, till kebabpizza utan kebab med pommes, till en bred säng. Det blir nog bra ändå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar