mix tape

Vaknade av en blå himmel och frostiga gräsmattor. Det är så himla skönt att hösten är här! Måste bara hitta mina fingervantar innan nätterna blir nollgradiga.

Trots att jag inte sovit sådär jättebra i natt har jag ändå lyckats plugga fyra timmar. Jag har i och för sig inget val eftersom jag varit pinsamt lat hittills och har dugga på torsdag. Så nu tänker jag låtsas att det här med värdekedjor är skitkul och lära mig så mycket jag kan på två och en halv dag.
Ska även träna för första gången på väldigt, väldigt länge. Ett steg i rätt riktning, även om det "bara" är body balance och jag kommer att ta det väldigt lugnt. Hela tre pass är bokade till vecka så jag får akta mig så jag inte ser ut som Hulken lagom till jul.

Hade roligaste utgången i Luleå på... nästan hela tiden jag bott här, nu i helgen. Nella fyllde år så vi var hos henne inne i stan. Hon bjöd på massa kakor och tårtor när vi kom så det var ju liksom uppbäddat för en bra kväll. Sen gick vi till O'Learys och dansade tills svetten rann och vi knappt orkade stå upp. Vi gick ganska tidigt (man ska ju gå när det är som roligast, eller som i vårt fall, när man inte orkar stå på benen längre) och åt på Max. Jag köpte deras veggiesallad som är typ det godaste jag vet. Om man väljer sallad före pommes, då är det en god sallad!

Igår försökte jag plugga men blev trotsig eftersom det var söndag. På kvällen kollade vi på Dark Knight Rises på skolan och den var mycket bättre andra gången. Jag slapp snyta mig var femte minut och visste ungefär när det skulle hända saker och slapp hjärtinfarkt. Det hjälpte nog lite.

Ska byta om och strax möta upp Lilian och gå till skolan för tre timmars företagsanalys. Skulle hellre stannat hemma och pluggat till tentan men vågar inte missa en enda minut av lönsamhetsanalysen. Svimmade nästan bara av att öppna boken med alla formler och förkortningar..

Lördag

Ska alldeles strax ta fram böckerna och plugga lite. Blev lite seg efter promenaden men jag är väldigt glad att jag kom upp över huvud taget i morse. Nu är huvudvärken borta och jag är mätt i magen efter frukost.

Tänkte bara berätta om något, i min värld, fantastiskt. I flera år har jag letat efter den perfekta lampan. Den består av en fin kristallkrona med en lagom transparent skärm runt om. Fram till nu har den bara funnits i mitt huvud (och på Wohnzimmer, där den går på 6500 kronor) så jag trodde jag dagdrömde när jag hittade hela tre stycken på Chilli.

Inte så snygga skärmdumpningsbilder kanske, men det är ju lamporna man ska kolla på.

Ikväll ska vi in till stan för att fira Nella som fyller år imorgon. Återigen ska det bli skönt att lämna Porsön en stund. Imorgon blir det förhoppningsvis "bio" på skolan som visar Dark Knight Rises. Har ju precis sett den men det vore trevligt att se den en gång utan att behöva snyta mig var tredje minut och störa hela biosalongen (hemma i Karlskoga var det jag, Sabina och ungefär fem personer till så jag slapp bli utkastad) med hostattacker. Missade halva filmen och förstörde nog ungefär lika mycket för alla andra.

Ska sätta på lite mer kaffe så jag inte somnar med näsan i boken för nu är det verkligen dags att sätta igång att läsa, ville ju mest visa lamporna som kom lite som en skänk från ovan.

No more soffpotatis

Ska strax gå och lägga mig efter en lång spelkväll (brädspel alltså, jag har inte suttit ensam och spelat WoW men det var kanske självklart. jag hoppas det i alla fall) hos mig. Tänkte att jag skulle skriva en sak här först, så att jag inte kan ta tillbaka det . Nu har jag ju varit förkyld i fyra månader men har ÄNTLIGEN börjat känna mig lite bättre (vågar dock inte ropa hej för frisk är jag ju inte och provsvaren har inte kommit tillbaka än) och börjar inse att mitt förhållande till mat och godis inte är sunt. Inte ens i närheten.

Av någon oförklarlig anledning blir jag fruktansvärt lat när jag kommer upp till Luleå. Väldigt ologiskt med tanke på att jag har både gymkort och helt okej promenadvägar här. Ändå går jag ner ett par kilo så fort jag åker hem till Karlskoga. Efter att ha satt i mig säkert tre kilo godis/chips/naturgodis på mindre än en vecka, samtidigt som jag inte rört mig alls, inser jag att det här inte håller längre. Min kropp håller inte längre.

Har alltid varit väldigt svag för godis och annat sött, men det brukar innebära en litengodispåse till helgen, inte en gigantisk varannan dag. Antar att jag tyckt så sjukt synd om mig själv de sista månaderna, och dessutom blivit rätt deppig av att aldrig känna mig frisk, att jag tänkt att det inte spelar någon roll.

Det är ju förstås bara undanflykter. Mitt sjukliga sockersug beror antagligen på brist på vitaminer och riktig mat. En promenad kan man faktiskt ta även om man är förkyld, herregud det finns ju näsdukar, och nyttig mat finns det ingen anledning att inte äta. Dessutom är jag ju LIVRÄDD för att få hål i mina tänder. Att äta godis tills det sprutar socker ur öronen är inte riktigt rätt taktik då.

Så, nu skriver jag ner det här och hoppas att skammen om jag skulle misslyckas bidrar till att jag faktiskt gör det här på allvar; jag ska inte köpa godis mer det här året. Fast jag menar egentligen inte att ge mig själv totalt godisförbud (sånt funkar inte på mig, jag kompenserar med något annat), utan att jag inte ska köpa godis för att sitta hemma och moffla. Om det bjuds, eller om jag går på bio eller så, tänker jag inte sitta och pina mig själv. Men jag tänker inte sitta här och ha ångest för att jag vräkt i mig en massa onyttigt när jag borde ätit riktig mat.

Om åtta timmar ska jag ut och gå en promenad med Lilian. Det får bli en första start.

Ska försöka sova nu men det lär bli svårt. Har ätit så mycket godis att jag är hög på socker. Räkna med att det här kommer bli en rehabblogg ett tag framöver.

Skulle lägga till en bild här men datorn blir konstig så fort jag försöker. Jag ser det som två tecken;
1. jag ska sluta sitta vid datorn hela tiden, jag håller på att bli en soffpotatis.
2. Jag borde gå och lägga mig nu.

Vårt dumma korståg mot en lika korkad stad

Så var GMAT bokat. Den 21 december sitter jag på Handels i Göteborg och skriver provet, som för övrigt kostade mig 312 dollar. Inte läge att försova sig då med andra ord. Hoppas såklart att jag älskar universitetet och glömmer bort alla tankar på Stockholm och bestämmer mig där och då för att Göteborg är rätt stad.
Beslut är inte alls min grej. Kan liksom ha bestlutsångest i en halvtimma (egentligen ännu längre men efter en halvtimma är det outhärdligt pinsamt att stå kvar i butiken) innan jag bestämmer mig för om jag ska ha chili- eller mintsmak på chokladen. Vore ju skönt att bespara alla mitt tjat om ett så stort beslut som var man ska bo de kommande två åren. Bestämmer jag mig redan i december så har jag ju faktiskt ett halvår på mig att se till att jag faktiskt har någonstans att bo lagom till höstterminen. Även om man spenderar rätt mycket tid på universitetet så är det ju faktiskt rätt skönt att ha tak över huvudet när man ska sova.

Nog om beslutsångest, ni lär nog höra mer om det när december närmar sig, idag har vi haft sista föreläsningarna innan vår dugga nästa torsdag. Jag har i princip inte pluggat alls på den utan tänker helt enkelt hoppas på det bästa. Våran lärare sa idag att "ni ska ju inte lära er exakt hela boken utantill" och det känns ju hur bra som helst. Vi behöver inte lära oss över 500 sidor Supply Chain Management, på engelska. Herregud vilken tur vi har, hallelujah, price the lords osv..

Var på möte idag om att bli hemresande student. I princip går det ut på att jag ska åka till en klass på min gamla gymnasieskola och berätta om hur bra det är att plugga, på LTU såklart. Kommer säkert att vara läskigt, jag tror inte att 18-åringar är de roligaste (blir faktiskt skakis när jag tänker på hur min egen gymnasieklass var, men den kan omöjligt varit normal) att föreläsa för. Men jag ser det som bra träning. Klarar jag att föreläsa för en gymnasieklass borde jag klara att föreläsa för regeringen.. typ.
Vi får förresten dessutom i princip hela resan hem betald! Jag sparar 1500 kronor jag inte har och får en chans att göra något annorlunda. Det tackar jag inte nej till. Dessutom är det så himla coolt hur mycket LTU, och Luleå också för den delen, vuxit bara sedan jag började här. Hörde någonstans ifrån att det går 17 000 studenter på LTU:s olika campus.

Oj, nu håller jag på att skriva en bok här märker jag. Ska ta och laga lite mat och sen blir det dusch, tända ljus och lite tv med regnsmatter som bakgrundsljud. Idag gör det inte så mycket att det spöregnar (jag är förresten medveten om att mina inlägg är bipolära, så ni kan ju räkna med ett ganska pessimistiskt inlägg nästa gång).

Hopeless Case of a Kid in Denial

Måndag och full fart. Skulle ju egentligen läst de sista 200 sidorna i SCM-boken, meeeeen det har inte inträffat än så länge. 

Har ju haft möte med näringslivsutskottet, blivit tappad på fem rör blod (utan att svimma, heja mig!), ringt sjukgymnast, mailat och ringt företag, ätit mat, mailat lärare, druckit kaffe. Ja ni vet, allt det där som är 100 gånger roligare än supply chain management..

Snart är det dags för hockey också och innan dess måste jag äta. Så det får bli en dubbeldag i morgon

i stället. Får leta efter motivationen tills dess för den har gömt sig på ett väldigt bra ställe.

Det är ju förresten helt sjukt att det är näst sista veckan i september. Snart är snön här, nästan i alla fall. Bortsett från duggan nästa torsdag, så gör det ingenting att tiden går. Megakonferensen, SHM-spelningen och Karlskogabesöket väntar i november så det känns till och med rätt bra att det blev 17 september på vad som känns som en helg. 

Ska faktiskt ta mig i kragen och läsa en hel sida i SCM-boken innan jag börjar med maten. Det ni.

IKEA, hockey och huvudvärk

Söndag igen, vilket inte helt oväntat betyder att det snart är måndag. Ny vecka, nya tag.

Det har varit en lugn helg. Jag fick äntligen tillbaka lite krafter efter att ha varit mer eller mindre utslagen de senaste veckorna. Den använde jag till att städa lägenheten och handla mat. Hämtade ut paket från världens bästa föräldrar också så nu är mina köksskåp välfyllda och lägenheten luktar gott av nya doftljus och doftpåsar.

Igår var jag, Rebecca, Emelie, Staffan och Erika, en jobbarkompis till Emelie och Staffan, i Haparanda.  Först fikade vi hos Erikas föräldrar (där vi fick höra både den ena och den andra historian om mord och andra läskigheter som inträffat i lilla Haparanda under den sista tiden) innan vi tog oss an IKEA. Jag brände en hel del av mina Euros på småsaker till lägenheten. Så åt vi mat också, såklart.

En snabbtur i Finland och Alko (som ligger typ 50 meter från IKEA) hanns även med innan hockeyn.
Det är så himla kul att hockeyn äntligen har börjat igen! Trots att jag inte höll på något av lagen igår, att det var den minsta och kallaste hallen jag varit i, så var det ändå kul att se Asplöven vinna första allsvenska hemmamatchen någonsin. Fick lite flashbacks av hur det brukar vara på premiärerna hemma i Karlskoga (av någon anledning får jag för mig att det alltid varit soligt och lite småkyligt ute, men det är nog bara önsketänk) och bestämde mig för att jag måste se en match när jag är hemma över jul.

I morgon väntar en massa plugg, möte med näringslivsutskottet, planering med Fia och samtal till vårdcentralen. Har haft en väldigt obehaglig huvudvärk senaste veckan och har inte kunnat läst speciellt mycket till kurserna. Jag lovade ju läkaren sist att ringa direkt om jag inte blivit bra efter kuren.

Tänker förresten inte tjata mer om mina krämpor. Jag är bara sååååååå obeskrivligt trött på att må skit hela tiden. Den här gången tänker jag böla och hålla mig fast i stolen tills de går med på ett litet halsprov, att känna på min knöliga gom och ta ett blodprov. Minst.
Annars kan jag lika gärna flytta hem för jag kommer aldrig klara av skolan om jag ska må såhär. Men som sagt, det är nog ingenting ni vill läsa om så jag ska sluta klaga här i bloggen.

Nu ska jag lägga mig och stirra upp i taket och lyssna på p3 Dokumentär.

Home

Sandra-Rinexin 2-2. Har nu sovit två nätter i sträck. Bara så ni vet.

Ser fram emot helgen nu faktiskt. Det har egentligen inte varit en speciellt jobbig vecka men allt blir ju jobbigare när man inte är helt frisk. Måste bara våga mig på att storstäda innan det officiellt kan kallas helg. Tänkte belöna mig med godis och en ansiktsmask om den inte hunnit torka efter jag lyckats få allt damm ur lägenheten. Känner jag mig själv rätt blir det med största sannolikhet en godispåse oavsett om dammråttorna blir kvar eller inte.

Det är grejer hemma när jag är här uppe. I skogarna smids det planer om husköp, sen inget husköp, sen lägenhetsbyte, sen kanske inget alls. Pratade länge med mamma igår om flytt. Jag ägnade resten åt kvällen åt att flytta mentalt. Inredde en lägenhet jag inte har än, med saker jag inte har än.

Kan inte beskriva hur mycket jag längtar efter att ha en egen lägenhet. Insåg att jag sedan januari 2008 har jag bott i någon annans hem än "mitt". Jag har inte ätit vid ett bord som varit mitt, inte lagat mat i ett kök som varit bara mitt osv. Jag har inte ens sovit i min egen säg.
Det har lett till att jag kallar allt för hem. Jag kallar Maddes lägenhet för hem, mammas och pappas hus för hem. Till och med Sabinas lägenhet kallade jag hem de tre dagarna jag bodde där. Skulle nog kunna slå upp ett tält och kalla mitt hem.

                                                Ja, det skulle kanske kunna vara mitt hem?.

Nu blir det te, som blivit nya kvällsrutinen, sen älskade spikmattan och SÖMN.

"Det gäller att göra sig av med pengarna innan de tar slut"

Rinexin is the shit om man inte vill sova! 03:30 tyckte min kropp att det var färdigsovet. Efter 69173950175 omgångar sudoku på mobilen gav jag upp. Tänkte att eftersom jag ändå inte kan sova kan jag ju göra lite nytta. Så jag läste klart om kassaflödesanalys till föreläsningen i morgon. Somnade om kl. 07 och var väl inte världens piggaste när klockan ringde en timma senare och rinexinen hade gått ur kroppen.

Var på föreläsning med Patrik Grimlund från Lyxfällan idag. Den var riktigt bra och det är alltid kul med föreläsningar där man inte måste sitta som på nålar för att inte missa något viktigt. Det kommer kanske inte som en chock att jag ehm.. glömde att ta någon bild? Det är förresten från föreläsningen som jag tog rubriken. Nån av stjärnorna som varit med där hade tydligen myntat det uttrycket.


Nu till något ganska seriöst. Jag har efter otaliga panikångestattacker (jag överdriver förresten INTE, jag har på riktigt trott att jag ska dö under dessa) insett att jag verkligen måste sluta googla. Jag har en knöl på smalbenet, en knöl i gommen, ett antal svullna lymfkörtlar på ena sidan halsen, inte varit frisk en enda dag på snart fyra månader trots normalt CRP och googlar på de här symptomen. Ni kan säkert gissa vad sökträffarna säger. Det hjälper inte att jag inte litar på läkare heller. Jag accepterar inte ett "äh, den här knölen känns inte farlig, kom tillbaka om den växer". Jag vill ha biopsi, ta blodprov och röntga hela kroppen.

Kanske borde ringa en psykolog istället för sjukgymnast? (jag har ju faktiskt något galet i blicken)..
Är det förresten normalt att skämmas halvt ihjäl för att man lägger upp en sån där töntig bild på sig själv? Jag kände mig typ tvungen eftersom jag aldrig lägger upp bilder.

Nepp, nu blir det Svenska Hollywoodfruar och sen sömn. Förhoppningsvis.

Ut ut ut

Idag har jag haft plugglust! Trodde ju att sommaren hemma skulle göra susen för att få tillbaka motivation. Men den eviga förkylningen blandat med hemlängtan var starkare än pluggmotivationen.

Jättemycket har jag kanske inte hunnit med men har ändå lärt mig lite nytt. Jag somnade klockan sju av diverse anledningar men än så länge har kaffe och te fyllt sitt syfte.

Snart ska jag iväg och träffa första människan på tre dagar! Det blir en lugn promenad med Emelie. Måste få lite frisk luft och prata av mig lite nu när jag fått rösten tillbaka.

Har uppdaterat min höstlista en aning. Höstlåtar för mig är gamla låtar som man blir jättesentimental av att lyssna på. Wolf med First Aid Kit var ändå tillräckligt höstig för att platsa i min lista.

Ojoj, måste rusa och posta ett paket till usa nu innan promenaden. Det ser oroväckande mörkt ut nu. Hoppas verkligen inte att oljudet utanför är regn.

When Autumn Comes to Town

Oj. Kanske hjälpte det att jag efter en hel helg utan mänsklig kontakt desperat ringde hem för att få prata med någon, för att sen inse att jag tappat rösten. Men nu är det höst i hjärtat.

Hoppas den där fina känslan i magen också kommer snart. Den som tillsammans med den dåliga känslan bildar det bitterljuva som kommer med frosten. Jag gillar ju hösten. Speciellt när det ser ut som det gjort idag utanför fönstret.

På tal om känslor och sånt. Jag visste inte hur jag skulle reagera när jag läste att en av mina tonårsidoler, en av de jag tillsammans med Sofie och Kristin (inklusive min familj eftersom vi var för små för att köra själva) följt runt halva Sverige, en av de som signerat otaliga skivor/EPs/singlar, en av de som betytt mest för mitt musikhjärta, är döende i cancer. Jag fick läsa namnet om och om igen. Kristian Gidlund och cancer i samma mening.

Herregud, varför?


Här är hans blogg om allt hemskt, den är inte speciellt trevlig men verkligen läsvärd: http://ikroppenmin.blogspot.se/ 

Om ni undrade vad det var som luktade

Hoppas att alla fått uppleva en lika fin höstmorgon som vi fått här i Luleå! Eller nej förresten, jag tar tillbaka det. Vi behöver lite försprång innan vinterhalvåret slår till på riktigt och det är dagsljus typ fyra timmar om dagen. 

Vill ni förresten veta något äckligt? Jag tog min andra dusch för den här veckan idag. Helt ärligt minns jag inte ens när jag duschade sist... tror det var i tisdags. Har lagt all min energi på att plugga (minns dock ingenting av den här veckan så det kan ju kännas lite onödigt att ens ha öppnat en bok) och bli frisk, vilket resulterat i att jag struntat i det här med hygien. Jag som brukar hata att gå och lägga mig utan att ha duschat har istället satt upp mitt stinkande hår i en tofs och sprayat lite parfym för att slippa duscha. 

Behöver jag säga att jag känner mig som en ny människa nu? Och behöver jag säga att jag ömsat typ allt mitt skinn efter att inte ha peelat eller återfukta min lilla solbränna på en vecka?

För allas bästa visar jag upp dagens lektyr istället för mitt ansikte. Vi vet ju alla hur lila ringar under ögonen och munsår ser ut. 

 

Flyr företagsanalysboken en stund till och drömmer mig bort på ikea.se istället. Jag har ju varken pengar eller plats för att köpa fler saker, men att titta kostar ju ingenting. Vet dock inte riktigt hur jag kommer reagera under mitt första, riktiga, IKEA-besök på två år. Får se till att låsa varenda sparkrona så att jag inte gör något dumt. 

Pannkaksfrulle är ett gott tecken

Känner mig lite piggare efter 13 timmars sömn. Bihålorna känns fortfarande misshandlade men det ska förhoppningsvis bli lite bättre snart. Idag ska jag försöka att plugga lite eftersom det inte blivit alltför mycket av det i veckan. 19 dagar kvar till första duggan!

Det blev en brakfrukost i morse i form av amerikanska pannkakor med banan och grekisk yoghurt, proviva och gott kaffe. Kaffe är alltid ett tecken på att man är på bättringsvägen. Kände smaken av allt och dansade lite inombords.

Var tvungen att vänta nere på stan en stund efter besöket på vårdcentralen igår. Nicky och Alex fyller 13 år i morgon. Jag har inte haft ork att ge mig ut på någon presentjakt men nu var jag ändå tvungen att hämta ut mediciner och lite annat så jag kunde lika gärna ta en kort runda på stan. Hittade två Cheap Mondaytröjor som jag köpte till dem. De måste ju ha lite svensk design i sina amerikanska garderober. Ville inte riskera att köpa tajta magtröjor åt dem så jag tog storlek L, hoppas de passar!


Bjussar på en bild från gårdagen när jag tyckte otroligt synd om mig själv. Förresten en exemplarisk bild på hur snett jag sitter/ligger. Från bäckenet ända upp till hårfästet. Snyggt!

Inte lätt att hålla munnen stängd när man inte kan andas genom näsan, hehe.

Äntligen!

Tillbaka från vårdcentralen och stan. ÄNTLIGEN fick jag antibiotika. Läkaren tyckte att det var helt sjukt att jag inte fått det tidigare. Han tog dock inga prover vilket ju var konstigt, m han kollade i min näsa och sa"oj, här var det kläggigt!" så jag antog att det inte behövdes. Jag låter ju dessutom som om jag pratar genom en burk efter att ha svalt en torr bulle. Det första han sa till mig, förutom sitt namn, var "oj, har du lågt blodtryck?".  När jag tänker har en sköterska efter att tagit blodtryck sagt till mig att om hon vore jag skulle hon inte kunna stå upp.

Efter att han konstaterat att mina bihålor är fulla med grönt slem, frågade han hur länge jag haft ont i ryggen och nacken... jag fattade ingenting och sa att jag haft ont i några år men att det nog inte är nån fara, att det blivit bättre nu (jag har inte råd att ha nåt mer fel på kroppen). Sen frågade han ännu mer om ryggen och jag blev väldigt fundersam, har aldrig sagt det till någon läkare vad jag kunde minnas, och frågade om jag sagt något om det vid ett tidigare besök. "Nej men jag ser det på dig" sa han och visade hur jag satt, vilket var väldigt snett. Sen frågade han om jag inte tänkt på att mina byxben är olika långa... det kändes typ som om han kom på mig med en blå och en gul strumpa. Jag tänker på det när jag sätter på mig lite kortare byxor, men tänker att det nog måste vara ena benet som är lite tjockare än det andra eller nåt sånt. Tydligen är det mitt becken det är fel på och det orsakar stelhet, rygg- och nacksmärtor. Det blir bara värre och kan tydligen inte tränas bort. Spikmattan funkade tydligen inte heller.

Nu är det ju tyvärr så att jag inte bajsar pengar, så det där med sjukgymnast får vänta ett tag till. Det har gått åt alldeles för mycket pengar i sommar och det har ju inte blivit värre. Men det är ju alltid bra att bli upplyst på sånt. Här har jag gått och trott att det var en bieffekt från Roaccutan.

Det blir nog ingen Storfors i helgen men det får det vara värt. Får ta igen lite plugg istället. Det behövs. Ska kolla igenom filmerna jag fick när jag fyllde år, de flesta har fortfarande plast på sig.

Dags att sova nu, ögonen trillar snart ihop. Godnatt!

Sicko

Här sitter jag och är klar för dagen innan klockan slagit 08. Fantastiskt kan man tycka, men det är enbart för att jag ska till vårdcentralen. Jag gråter om de inte kan hitta någonting nu. Om det inte är "något fel" på mig kan jag lika gärna åka hem till mamma och pappa i Karlskoga för jag kommer aldrig klara av skolan om jag inte blir bättre.

Nej, jag vaknade inte riktigt på rätt sida idag, men sånt kan ju ändra sig.

Jag återkommer när jag har något vettigare att skriva. Nu är det dags att ta med sig busskort och näsdukar för att bege sig mot bussen.

P.S Jag tar tacksamt emot tips på varenda huskur som finns D.S

Klumpar i magen och sol på himlen

Så var skolan igång igen. Jag har precis varit och hämtat den sista boken så nu finns det inga undanflykter. Här ska pluggas!

Veckan har börjat med sol och relativt varma temperaturer. Dessvärre även med hemlängtan och en klump i magen. Halsen har börjat strula igen, efter TRE MÅNADER av förkylning. Jag orkar inte med det här längre. Får väl ringa och grina i luren så att de tar varenda test som är möjligt att ta. Bara jag blir av med skiten.

Hur stört det än låter så har jag allstå drabbats av hemlängtan, fastän jag bara varit här i en vecka. Tror det beror på att jag vet att jag är "fast" här. Jag kan inte åka hem och ingen kan åka hit. Det är ju inte det att det är hemskt att bo i Luleå, jag är inte ensam här. Det är bara känslan av att andra halvan av mitt liv finns någon annan stans, dit jag inte kan åka.

Tur att vi bokat in vår första riktiga sightseeing-resa i helgen, till storforsen, det hjälper nog lite. Nästa helg blir det hockey i Haparanda och ett besök till IKEA. Mitt första IKEA-besök på typ två år. Jag var liksom på IKEA oftare när jag bodde på andra sidan atlanten än vad jag varit sen jag flyttade hit så det är verkligen på tiden.

Nej nu blir det en promenad med Emelie. Behöver frisk luft och halsen blir ju inte bättre vad jag än gör. När jag kommer tillbaka ska jag testa att göra linssoppa med kokosmjöl efter Jossans tips på en jättebra hemsida med recept!

September

Söndag och en dag kvar till terminsstart. Första megaduggan är bara 25 dagar bort och nu börjar det kännas att allvaret ligger bakom hörnet. Gött! Jag är verkligen trött på att bara driva runt och göra ingenting.

Nu är jag dessutom helt inflyttad och har redan hunnit med första dammsugarrundan. Jag känner på mig att jag kommer att bli städfreak här, det blir ju så fint när det är rent och städat. Längtar verkligen tills jag kan skaffa mig min egen lägenhet där jag får välja precis vad som ska finnas i den och där jag slipper flytta efter ett par månader. Jag får vänta ett tag till.

I förrgår var det avskedsfest för Madde och det kändes hur konstigt som helst när vi sa hej då. Nu är hon och Lollo i Spanien och det kommer dröja några månader innan vi ses igen.

Hösten har kommit till Luleå, och den där solen och värmen de pratar om på vädret är ingenting som vi upplever. Ska trotsa vädret och ta en promenad med Emelie strax.

Hoppas det bara varit en dålig vädervecka här uppe, för jag är obeskrivligt trött på regn och moln nu. (varför skriver jag förresten ALLTID om väder när jag är här uppe?!..)