Oj. Kanske hjälpte det att jag efter en hel helg utan mänsklig kontakt desperat ringde hem för att få prata med någon, för att sen inse att jag tappat rösten. Men nu är det höst i hjärtat.
Hoppas den där fina känslan i magen också kommer snart. Den som tillsammans med den dåliga känslan bildar det bitterljuva som kommer med frosten. Jag gillar ju hösten. Speciellt när det ser ut som det gjort idag utanför fönstret.
På tal om känslor och sånt. Jag visste inte hur jag skulle reagera när jag läste att en av mina tonårsidoler, en av de jag tillsammans med Sofie och Kristin (inklusive min familj eftersom vi var för små för att köra själva) följt runt halva Sverige, en av de som signerat otaliga skivor/EPs/singlar, en av de som betytt mest för mitt musikhjärta, är döende i cancer. Jag fick läsa namnet om och om igen. Kristian Gidlund och cancer i samma mening.
Herregud, varför?
Här är hans blogg om allt hemskt, den är inte speciellt trevlig men verkligen läsvärd: http://ikroppenmin.blogspot.se/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar