Man måste dö några gånger innan man kan leva

Hej hopp!

Den där drömmen alltså, den satte dagens mood tror jag. Emo.

Jag förstår inte riktigt varför jag alltid minns vad jag drömmer. Det är ju självklart inte alltid jag minns drömmarna såhär väl. Men jag kan liksom minnas den där eftermiddagen när jag gick i åttan och hade tagit en sån där go eftermiddagsnap. Det var innan jag mindes mina drömmar, alltså varenda natt. Vaknade förmodligen av en mardröm och hade panikångest och fattade ingenting. Kallsvettig och ensam i huset var jag och visste inte vad jag skulle göra så jag tog Albin och Danilo och gick ut på promenad. Rätt panikartat, men det lade sig ju sen. Det var en konstig kväll och sedan dess var allting lite annorlunda, och jag minns alltid mina drömmar sedan dess. Rätt sjukt alltså, men jag kan till och med minnas de nätter jag inte kommer ihåg att jag drömt, det är nog max fyra, fem stycken.

Visst låter det som påhitt? Jag lovar dock att det är alldeles sant. Det är ju egentligen inte speciellt jobbigt att minnas vad man drömmer, och om man drömt om något bra eller roligt är det ju till och med en fördel. Inte så mycket att göra åt, så det är väl lika bra att sluta älta det.

Annars har jag känt mig ensam i helgen. Fast jag intalar mig själv att det har varit bra. Att bara vara och inte göra någonting. En helg alltså. Nu får det vara nog, för man blir ju helt knäpp av att vara ensam. Jag vill inte bli knäpp. Jag vill bara ha en fin sommar trots att jag är över hundra mil bort från alla jag helst skulle tillbringa den med. Men som sagt, jag behöver pengar och har haft turen att hamna på Sveriges kanske bästa arbetsplats.

Min dag har bestått av pannkaksstekning, packning, bussåkning samt att sitta och kolla flyg, bussar och tåg till diverse städer. Man behöver ägna lite tid åt att sitta och planera in avlägsna och små saker. Finns det något bättre (och kanske också mer tålmodighetsprövande... det där var förresten verkligen inget ord, men ni kanske fattar?) för att få tiden att gå? Det känns ju alltid som att man tänker "herregud, det var ju nyss 100 dagar den här skulle komma och nu är den snart förbi!". Märkligt.

Nu ska jag ringa hem och sen ska jag göra mig redo för SÖMN (har börjat tröttna på att ligga och vrida och vända i flera timmar) och sen tre dagars hard work innan jag tar lååånghelg! Midsommar i Luleå kan bli kul. Något nytt om inte annat.

Märkligt hur mycket skit jag kan vräka ur mig när jag egentligen inte har ett enda dugg att dela med mig av. När jag faktiskt har saker att dela med mig av är för upptagen med att faktiskt göra de där sakerna, och de hamnar aldrig på bloggen. Kanske borde ta och ändra på det där. Kanske borde återkomma när jag har något vettigt att dela med mig av, istället för att sitta här och skriva en hel bok om..ingenting.