Ska snart försöka sova efter NittiLeaksmaraton. Jag har det så bra här hemma. Kokar kaffe i kaffebryggare (herregud vad jag saknat en sån!), äter frukost i en timme, går ut med två galna hundar och det bästa av allt; ingen ångest! Jag vet vad jag heter, har inte tappat bort någonting än så länge, och går inte till fel dörr när jag ska gå in. Verkar som om förvirringen stannade i Luleå. Hoppas den tappat bort mig och aldrig mer kommer tillbaka.
Har insett att jag inte kommer bli en norrlänning, någonsin. Jag trivs för bra här. Inte i Karlskoga, men i den här delen av landet. Det är fantastiskt att ha fyra mil till IKEA, tre timmars tågresa till Stockholm, Göteborg och Oslo och slippa få pankångest och skämma ut sig när det blir turbulens på inrikesflyg. Men nu är ju faktiskt faktum att jag bor där, och kommer att göra det tre år till. Jag kan ju hinna ändra mig, jag får ju göra det bästa för att ha tre skitbra år åtminstone.
Herremingud alltså, jag har glömt att Karlskoga är dynamitstad.... Hjärtat stannar på mig när de spränger, eller skjuter eller vad man nu gör. Men seriöst, klockan halv ett en tisdag brukar det väl inte smälla?
Nej, dags för lite sömn nu kanske. Livsnjutandet fortsätter i ett par dagar till. Struntar faktiskt i om det åskar, det finns ju brun-utan-sol...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar