Måndag, igen

Vaknade med ett ryck i morse och trodde att jag försovit mig, ni säkert hur hemskt det är. Det visade sig som tur var att det inte var så, men det var bara en kvart kvar till klockan skulle ringa. Efter toabesök insåg jag att jag det inte var någon bra idé att somna om så jag klev upp istället. Tror man blir piggast om man går upp när man vaknar av sig själv.

Nu ska jag bara jobba fyra dagar innan det är helg igen. Det känns lite lyxigt. Inte lika lyxigt att ha en tid på vårdcentralen klockan åtta på fredagsmorgonen, men jag kommer ju upp i tid i alla fall.

Idag är det exakt åtta veckor till skolan börjar igen. Två månader kommer ju gå jättefort men det känns ändå som om det är lång tid. Trots att det inte blir så mycket glass och strandhäng så känns det som om den här sommaren kommer att kännas ovanligt lång.

Börjar på tal om brist på sol bli orolig för att jag ska snart bli så genomskinlig att folk blir rädda för mig och ta omvägar när de möter mig. Borde kanske gå och steka på gräsmattan utanför lägenheten på fredag om vädret tillåter. Misstänker dock att jag kommer se ut som en kokt kräfta redan efter någon minut, så folk kanske blir rädda för mig oavsett... Aja, det är deras problem.

Dags nu att sluta spekulera i vad som skrämmer folk mest och ta och cykla till jobbet. Hoppas att dagen går lika fort som gårdagen, den liksom flög förbi. Har ett disk-mount everest att ta hand om när jag kommer hem eftersom jag lever på hoppet och hoppas att saker försvinner om jag ignorerar dem nog länge.