Word Pooping

Idag kliar det i fingrarna. Och det är ensamt. Det är ofta ensamt här. För det mesta är det väldigt skönt eftersom jag ägnar nästan nio timmar om dagen att prata med folk, non stop. Då är det ju skönt att vara tyst och för sig själv. Men det är samtidigt inte samma sak att ha lite sällskap, att prata med någon man tycker om.

Ikväll är jag dock lite för trött för att vara något slags sällskap. Tänkte faktiskt gå och lägga mig så fort jag tagit in tvätten från tvättstugan.

Har suttit och fyllt i min kalender i hopp om att få en lite bättre attityd. Jag hoppas det hjälpte lite i alla fall. Och så kom den där höstkänslan. Den brukar ju komma första gången någon gång såhär mitt i sommaren. Trodde nästan det var något fel för i morgon är det ju augusti, och till för ett par minuter sedan hade jag inte ens längtat lite till hösten (bortsett från resan hem då). 

Om jag bara kan få liiiite färg på min pinsamt bleka kropp, så kan hösten gärna få komma snart. Med gula löv, kolsvarta nätter och frost i gräset på morgonen. Tråkigt man blir så jäkla snorig när man går ut i kylan, det förstör liksom stämningen. (och lite tråkigt att jag köpt så mycket fina sommarkläder)

Sådär, då är jag klart med ordbajs för idag. Natta!